Livet som Heson

Häromdagen träffade jag på en farbror som hade sin mobil fastsatt i byxorna med ett snöre.
Vi snackar ett kort snöre, så när det ringde fick han liksom vika sig dubbel för att kunna svara. Det gick ju hyfsat bra när han satt ner, men när han var tvungen att röra sig framåt i rask takt samtidigt som han pratade i telefonen såg det ganska roligt ut :-)
(Tyvärr var det inte riktigt läge för ett gapskratt från min sida eftersom jag hade rollen som viktig inhyrd konsult, så jag fick bita mig i kinden och titta ut genom fönstret tills han hade försvunnit utom synhåll.)

Jag undrar hur han tänkte när han tog beslutet att använda just det där korta snöret? Har funderat ett tag, men jag kan inte komma på en enda bra anledning. Inte ens en halvbra. Det enda som poppar upp i skallen är nackspärr, sned rygg och dålig sikt (han såg ju mest ner i golvet) 

Förresten, när vi nu är inne på mobiler, ser det inte lite larvigt ut med en sån där bluetooth-grejj som man hänger i örat? Ja, alltså om det ringer stup i sju, så kan jag ju förstå att man inte bryr sig om att ta av sig den mellan samtalen och då kan jag till och med se en hel del fördelar med en sån grej. Men gränsen borde väl gå vid typ ett samtal i kvarten eller något va?

Ja, det är sån´a här viktiga saker jag funderar på medan jag väntar på att eftersvettningarna från kvällens träningspass ska gå över.

Vad pysslar ni med då, så här en måndagkväll i mars?