Nalle Phu och döden
För en stund sedan kom Storebror rusande och skrek "Mamma, vi har en nödsituation!! Kom fort!!"
Mamman kastade de rena kläderna hon hade i handen all världens väg och sprang efter Storebror (ni vet, sådär i slowmotion som man ser på film. Kläderna i luften, Mamman mitt i språnget med ansiktet förvrängt i en grimas och håret på ända. Typ så. Action, liksom) Storebror lät verkligen helt förtvivlad så Mamman anade det värsta. Hade Lillebror ramlat ut genom fönstret? Hade hyllan med alla legobyggen ramlat ner så att alla Lego-robotar och Lego Star Wars-skepp gått sönder? Var tv-spelet trasigt? Datorn?
Vi sladdade in genom dörren till Lillebrors rum. Där. I sängen. Sitter Storebrors gamla Nalle Phu-nalle. Han är stor. Kanske en meter hög. Ja, liksom i naturlig storlek. Ungefär som man föreställer sig att Nalle Phu är. Eh... fast det kanske är bara jag som har tänkt mig honom i den storleken? Eller? Jaja, hur som helst. Storleken har ju som bekant ingen betydelse och det har den inte heller för den här historien så vi struntar i detaljerna. Det som var viktigt - och förskräckligt hemskt - var att han i princip hade tappat huvudet! Jomenvisstförstårdu! Huvudet hängde löst, i en liten liten bit tyg och man såg all stoppning som liksom vällde ut ur halsen på honom!! Herregud! Tur att Storebror gjorde ett sånt rådigt ingripande så att vi snabbt kunde hämta nål och tråd och fixa tillbaka huvudet. Vem vet vad som hade kunnat hända annars?!?!
:-)
