Kalasad
Trots den aktningsvärda åldern av 36 år har Heson ännu inte lärt sig att det inte är någon idé att städa INNAN man får gäster. Efter rävsovning, sång, paket och frukost satte vi igång att jaga dammråttor. Det var några veckor sedan sist, så de hade förökat sig riktigt ordentligt. Det tog därför lite längre tid än planerat. Så pass att Heson inte riktigt hade städat färdigt när födelsedagskalasandet började. Det berodde dock inte bara på dammet, utan delvis även på att Heson av någon anledning tyckte att idag var en bra dag att ta sig an den STOOORA högen av gamla tidningar och annat som skulle till pappersinsamlingen när hon nu ändå var i städartagen.
Heson lade allt i två papperskassar. En pappeskasse gick sönder. Börja om med ny kasse. I plast. Den andra papperskassen gick också sönder. Ny kasse. Hittade fler tidningar. En till kasse. Två kassar ut i bilen. Den tredje kassen gick sönder ute i snön på väg mot bilen. Ny kasse. In i bilen. Mot återvinningsstationen. Där var det inte plogat. Plumsa i djupsnö eller låta bli? Låta bli. Åka hem igen. Suck...
Sedan hade hon visst lovat Lillebror en tur till Barnens Hus för att titta på julklappar. När det var klart var klockan lunch och plötsligt stod det folk i hallen. Ooops!
Därför tog Heson emot sina gäster lite småsvettig, oduschad, okammad samt iklädd ett par för stora gamla jeans och en tröja med stänk av vispgrädde efter gårdagens tårtbakande. Men hon fick finfina presenter ändå. Det är ju det som är så himla bra med att fylla år.
:-)
