Livet som Heson

Jag blir inte klok på´t. Hur många gånger jag än säger "Det roliga blir mycket roligare om man har lite tråkigt ibland", så är det inget av mina barn som uppskattar lite tråkighet. Just nu är vi inne i en världsatråkig period av rekordmått. Ingenting är roligt. Det mesta är jobbigt. Och tråkigt. Och jag börjar känna att gränsen för hur mycket gnäll man som mamma kan ta på en och samma dag, är väldigt nära. Det spelar ingen roll om jag försöker liva upp tillvaron genom att köpa favorityoghurten till frukost, eller ser till att favvobyxorna är rena tills vi ska till skolan, eller räknar ut att det bara är sju dagar till påsklovet och bara sju veckor till sommarlovet. Det är ändå hur trist som helst. Och gnälligt.

Frågan är bara vad som kommer att hända när gnällgränsen har överskridits...? Risken är att jag också blir gnällig. Fast i så fall är gnällgränsen redan överskriden för här sitter ju jag och gnäller för fullt. Äsch då... Kanske får strejka istället.

:-)