När doktorn ringer..
Fick ett telefonsamtal från en doktor på hälsocentralen idag.
Först hade han lite problem med ljudet och ropade "hallååå, hallååå" flera gånger. Jag svarade artigt "hallåå, hallååå" tillbaka tills dess att han hade fått ordning på hörapparaten och vi kunde påbörja något slags samtal. Ungefär samtidigt som jag kände att jag började få grepp om vem han var så satte hans (förmodligen) privata telefon igång att ringa i bakgrunden. Eftersom han uppenbarligen hade lite dålig hörsel hade han riktigt hög volym på ringsignalen (som för övrigt måste ha varit ledmotivet ur den senaste Bollywood-filmen eller något liknande. Många ljud samtidigt och i en väldig fart).
Doktorn skrek "URSÄKTA, JAG MÅSTE BARA SVARA!!" rakt in i mitt öra. Och så gjorde han det. Ett kort och koncist "jagärpåjobbetochkanintepratameddignuhejdå" med samma röstläge till någon i den andra luren. Sedan rasslade det och prasslade en bra stund innan han plötsligt var tillbaka i min lur och kunde framföra sitt ärende: Han litade inte på att ett brev han skickat till mig skulle komma fram ordentligt med Posten, så därför ville han ringa och berätta vad han hade skrivit. Det var ju snällt. Och lite dumt. För det hade ju räckt med telefonsamtalet så hade han sparat både på miljön och portot. Men något säger mig att han inte var så van att ringa upp patienter. Eller så hade han bara en dåligt dag. Kan ju hända den bäste.
Jahaja. Då vet ni det ni behöver veta om detta som bör hamna under kategorin totalt onödigt och värdelöst vetande, men jag fick i alla fall till ett blogginlägg idag också.
:-)
Kommentarer
Trackback
