Livet som Heson

Storebror ringde hem från fridits och berättade att hans finger var ur led. Fast han hade inte ont. Och han hade inte gjort något annat än sandpapprat en brädbit på slöjden. Men fröken trodde bestämt att något inte stod rätt till med fingret.
För att göra en lång historia kort, så visade det sig att det inte alls var ur led. Det var bara ett helt vanligt Karlssonskt-släktdrag. Inte så snyggt kanske, men ändå fullt normalt. Pappan ser nämligen precis likadan ut:



:-)

Trettio sekunder efter att rektorn hälsat välkommen till föräldramöte ringer Mammans telefon. Det är Storebror som är ensam hemma tillsammans med Lillebror.
"Hej. Ehh... du... Vi har liksom lite av en nödsituation här!"
Ja, ni förstår ju själva vilka tankar som direkt dyker upp i en stackars hönsmammas hjärna efter en sådan öppningsreplik, men Storebror fortsätter snabbt
"Kalle har bajsat och jag vill INTE torka honom!"

Phu!
Mamman kan dessvärre inte lösa problemet, så Lillebror får helt enkelt fixa det själv eller sitta kvar på toaletten tills någon kommer och hjälper honom. Pappan, som för övrigt var den som barnen skulle ringa till i första hand, hade påpassligt nog precis skurat både båten och sin mobiltelefon med högtryckstvätten. Båten blev ren och fin och säkert telefonen också, men den går dessvärre inte att ringa på mer..

:-)

Idag har vi haft ännu ett sexårskalas på Thelbacken. Alla bästaste kompisarna å kusinerna var här.
Kompis Elsa sammanfattade det hela rätt bra
"Nu är det visst lika stökigt som innan du städade"

... fast roligt var det, så det var det ju värt! Skattjakt, såpbubblor, ballonger och glass = allt man behöver för ett lyckat barnkalas. Har man dessutom tillgång till en riktigt bra Storebror som ordnar bio och lite annat är det en bonus.

:-)

Lillebror fyller sex år idag. Det är stort! Det innebär i princip att han inte längre är ett dagisbarn, även om han i praktiken kommer att fortsätta vara det i ganska exakt fyra veckor till. (Mamman känner sig fortfarande lite osäker på hur hon ska hantera detta faktum, så det är lika bra vi lämnar ämnet för att eventuellt återkomma vid ett senare tillfälle)

Hur som helst... Dagen har alltså varit full av allehanda kalasigheter. Den obligatoriska frukosten i sängen, kombinerat med paketöppning (naturligvis!), hämtat en ursnygg Michael Jackson-tårta på kondis, bjudit släkten på risonisallad samt ovan nämnda tårta och diverse annat smaskigt fikabröd. Full rulle hela kvällen med ny cykel, blåställ, Michael Jackson handske, verktygslåda med riktiga verktyg, en gigantisk pruttkudde och lite annat.

Mamman är utschasad men ska nu gå ner i köket och röja undan det värsta.
I morgon kommer dagis och hälsar på... phu!

:-)

"Mamma, jag fattar verkligen inte varför man måste gå i skolan! Vad har jag för nytta av att lära mig om stenåldern och om dinosaurierna till exempel?" undrar Storebror

Mamman funderar, men Lillebror är snabbare

"Jo men det är bra att veta ifall man får några barn som frågar! Eller om de vill leka stenåldern"
"Jamen, vaddå!?! Då får de väl kolla på något tv-program!"

:-)

Jag och Lillebror har den senaste veckan inventerat samtliga skoaffärer i Söderhamns kommun och Valbo köpcentrum och kan konstatera att:
Det finns inga skor med Indiana Jones på, inga som är tillräckligt sportiga, inga där kardborrbanden är tillräckligt långa för att man ska kunna göra ett kors av dem när man stänger (= Lillebrors egen special. De sitter på mycket bättre när man springer då, serrö!), inga helsvarta, inga svarta med glitter, och inte ett endaste par där det inte klämmer någonstans.

Så vad gör man då när Lillebror går omkring i ett par låne-gympadojjor som råkade följa med Storebror hem från skolan sista dagen innan sommarlovet förra året?

Lillebror svarar förmodligen "Köper ett par Converse för 550 kr".
Mamman håller inte med, men ska i morgon ta ännu en tur till stadens två skoaffärer för att kolla in utbudet av fejk-Converse och hoppas att de kostar under 200-lappen.

:-)

Det var påskfest på dagis idag. Lillebror var mycket bestämd med att han INTE skulle vara påskkärring. Men agent-påskgubbe gick bra!


:-) 

Kära Gud.

Jag har en liten fundering. Det kan vara så att vi missade en eller ett par gånger på föräldrautbildningen och skulle behöva lite hjälp med en sak. Nu var det i och för sig ganska länge sedan vi gick föräldrautbildningen, så jag minns inte exakt när denna frånvaro inträffade och inte heller om vi hade giltigt förfall. Faktum är att jag inte ens är säker på att det verkligen var så, men jag kan kolla upp det om du vill eftersom jag sparar alla mina almanackor och säkerligen har noterat det om så var fallet. Det kommer dock att ta en stund att leta fram rätt almanacka så jag hoppas det går bra ändå? Jag har ägnat en hel del tankeverksamhet åt det här och kommit fram till att det nog är så det måste ha gått till. Ja, alltså att vi måste ha missat en gång på föräldrautbildningen. Eh... du får ursäkta svamlet, men det jag vill komma fram till är i alla fall att vi inte riktigt har koll på hur man får sina barn att bli så att säga "självgående". Och då menar jag inte självgående som i "Titta han kan gå själv!", utan i "Titta han klarar alla göra-varje-dag-saker själv!".

Så här: Om man räknar med att man går till skolan och dagis ungefär nio månader om året, dvs ca 36 veckor, så borde det innebära att man genomför samma morgonprocedur ca 180 gånger på ett år. Morgonproceduren ser de allra flesta dagar ut på exakt samma sätt. Eftersom Storebror nu går i tredje klass och Lillebror snart ska börja på sexårs, så blir det en himla massa morgonprocedurer. Är du med? Hur kommer det sig då att man ändå måste påminna de små liven om varje litet moment? Kan det vara något vi gör som får dem att tro att "Kom och ät nu! Har du borstat tänderna? Ta på dig skorna! Och jackan!" osv, samt även "Måste jag säga det här till dig varje dag?", liksom ingår i morgonrutinen? Eller säger vi det på fel sätt, i fel ordning eller vad? Vad är det som gör att de inte kan lära sig dessa enkla små saker, men utan problem t ex kan berätta handlingen i alla StarWars-filmer utan att ens staka sig?

Det kan hända att jag eventuellt skulle kunna få hoppa in i någon förldragrupp så här i efterhand, men på något sätt känns det lite pinsamt. Hoppas på svar från dig istället. Förresten, du kanske bara skulle kunna fixa så att de lär sig så sparar vi lite tid? Ja... Du kan väl fundera på saken?

Har några fler grejjer jag skulle vilja ta upp också, men det kan vi ta en annan dag.

Tack och ajö!

Med vänlig hälsning
Heson

Det vankas biobesök i helgen. Lillebror vill jättegärna gå, men det är ju det här med "ålderdomsgränsen" som han har hört talas om. Jag är dock ganska övertygad om att han, som har en dryg månad kvar till 6 årsdagen, inte behöver oroa sig. Jag däremot, som är 35 och lite till, kanske får ljuga lite för killen i kassan om jag ska bli insläppt.
Eller vad tror ni?

:-)

Vet ni hur man bäst roar sina barn på Sportlovet?
Kom nu inte med några uppenbara gissningar som åka pulka, åka skidor eller ha picknic i en snödriva eller något sånt. Det är för enkelt. Ok, det funkar säkert på vissa barn, dock inte mina. Det ena barnet vill bara åka skateboard och det andra vill snickra en lådbil, en koja eller något annat stort och som är totalt omöjligt när man bara har en liten liten källare och små trästickor från Biltema att tillgå.
Nej man ger dem helt enkelt i uppdrag att bära grejjer. Nu kräver det kanske att man har grejjer som ska bäras, för jag tror inte de gillar att bara bära omkring på olika saker lite planlöst sådär. Då underlättar det om man t ex har ett kontor som behöver flyttas från ett hus till ett annat. Till exempel. Då finns det många grejjer att bära. Har man inte det går det säkert bra med något annat. Hur som helst... Detta flyttande, som gärna får innehålla lite städning också, gör barnen så glada att de flera gånger under kvällen kommer och tackar sina föräldrar för att de fick hjälpa till! Och det är dagens sanning. Tro det eller ej! Och om man dessutom får avsluta kvällen med en french hot dog på Preem-macken är lyckan total.

Bara ett litet tips

:-)