Livet som Heson

"Om du inte vill skotta snö är det ju bara att strunta i det. Hur ska du annars göra?" sade Lillebror 

 

Han är inte dum han, min åttaåring. Världsabra tips för att bli av med alla "ska bara" som är i vägen hela tiden. En halvtimme med musik i lurarna och vips har jag klämt ur mig fyra blogginlägg. Snön ligger kvar och tvätten också. Och disken. Och tidningshögen... Men jag blev i alla fall lite gladare. 

 

:-)

 

Träffade på en liten tjej som sålde lotter på gårdagens hockeymatch. Jag ville såklart veta vad de kostade innan jag klippte till.

 

"Om du köper en lott kostar den 10 om du köper två lotter kostar de 20 om du köper tre lotter kostar de 30 om du köper fyra lotter kostar de 40 om du köper fem lotter kostar de 50 om du köper sex lotter kostar de 60 om du köper sju lotter kostar de 70..."

 

Ungefär där var hon tvungen att andas så jag passade på att slå till på en lott. Bara en, för jag hade bara 10 kronor i fickan. Inte utan att jag kände mig lite taskig som inte hade råd med fler när hon ändå hade lärt sig prislistan så bra. 

 

:-)

 

P.S Jag vann inget D.S

 

Undrar vad det är med februari som gör att man ständigt är hungrig, frusen och snorig? Ett konstant småätande i kombination med förkylning och ingen träning kommer att göra mig till en bulle istället för en hurtbulle. Tur att det är så bökigt att få fyr i kakelugnen och att rödvinet är slut, annars skulle jag helst av allt vilja sitta framför brasan och dricka vin för att hålla värmen också. 

 

Men i morgon får man i alla fall äta hur många semlor man vill. Himla bra det!

 

:-)

 

 

"Undrar hur det skulle vara om jag var en tjej och hette Ulla-Britt?"

"Pappa, om du var chef på Jula skulle du nog tjäna mycket bättre än du gör när du är chef på ditt jobb. För Jula är väl ett känt företag?"

"Hur kommer det sig att ingenting händer exakt likadant två gånger?"

"Om du inte vill skotta snö är det ju bara att strunta i det. Hur ska du annars göra?"

 

Ja man undrar ju....

 

:-)

Jag åker tåg. Lokförararen har ett meddelande till alla resenärer:

 

"Det här ser tyvärr inte bra ut. Det står tåg lite överallt!"

 

Vi var nästan framme på Stockholms Central, så jag fick för mig att det liksom inte var så konstigt att det stod tåg lite här och var. Men eftersom det sedan tog förtio minuter innan vi fick rulla in på perrongen så inser jag att det tydligen var ett problem. 

 

SJ - alltid lika spännande

 

:-)

 

 

Snickarna är i det närmaste klara, kakelkillen har lagt klinkersgolvet, elektrikern har dragit alla kablar och i morgon kommer förhoppningsvis målaren. Börjar faktiskt se slutet på det låååånga renoveringsprojektet i källaren!

Så himla passande att en garderobsdörr i sovrummet ramlade ner (!) och gick sönder igår. Verkligen... Är ju mycket intresserad av fler renoveringsprojekt just nu.

 

Läste jag inte någonstans att 2013 är året då man ska satsa på öppna garderobslösningar för att vara riktigt inne?

 

:-)

 

Dagens uppgift: en tur till pulkabacken med en enbent pappa på kryckor, en envis och mycket motsträvig 12-åring, samt en allmänt missnöjd 8-åring. Pappan var ju inga större bekymmer att få med sig, men för att få 12-åringen att ens sätta sig i bilen krävdes en rejäl övertalningsinsats. (Dealen blev att han slapp vantar och täckbyxor och fick sitta i bilen om det blev på tok för outhärdligt med snön och solen). En liten miss var ju förstås att alla roliga åka-i-pulkabacken-grejjer låg i källaren under garaget där dörren hade frysit fast, så vi fick nöja oss med två små pulkor och en gammal stjärtlapp, men det var ju inte mycket att göra åt. Och så hade det väl varit bra om vi ätit lunch innan också så kanske både humöret och orken varit lite bättre. Fast det är ju inte lätt att tänka på allt när det är första gången för året.

 

Storebror åkte en gång, sedan fick han nog. Lillebror kämpade sig upp, muttrade över att backen var för lång och brant och att snön var för hård. Jag hejjade ivrigt på, men efter ett par tre åk var jag tvungen att erkänna att det inte var världens bästa pulkaföre. Blåmärken lite här och var och en mycket öm rumpa blev resultatet.

Men vi lyckades i alla fall få en liiiten stund i solen. Hela familjen. Samtidigt!

 

Mission completed

 

:-)

 

Alltså... det här med Melodifestivalen... Hur... Vem... Varför... Men...?!?!?

Jag hittar inte orden!

Det enda som var bra med kvällens tillställning var... eh... ja det var ju... min efterrätt!

 

Och ändå kan man inte låta bli att titta...

 

:-)

När man är åttaochetthalft kan det tydligen dröja en hel promenad från skolan och hem, innan man upptäcker att man råkat fått på sig en sko som är två storlekar för stor på ena foten. Det borde ju glappa ganska rejält kan man tycka. Vad värre är att ägaren till den stora skon måste ha gjort samma sak, fast då såklart med en två storlekar för liten sko på foten. 

 

:-)

I min strävan efter en roligare vardag ställde jag idag till med namnsdagskalas. Det var en hit! 

Karl har namnsdag, alltså får man ha namnsdagskalas när man heter Karlsson. Sådetså!

 

:-)

Jag säger inte att jag vill ha tillbaka tiden då jag tillbringade timmar varje kväll, sittandes i mörkret med datorn i knäet i väntan på att barnen skulle somna. Nej, nope, absolut inte!!!! Men ojojoj vad tid det fanns att ägna åt att skriva blogginlägg. 

Det var tider det...

 

:-)

Jag håller på att rensa lite i källaren. Det väcker så många frågor...

Hur tänkte vi när vi sparade typ 34 färgburkar i olika nyanser med vardera en liten klick i botten? Kommer någon av dessa färgburkar någonsin att komma till användning? Hur kommer det sig att ett piano alltid är i vägen? Vem bestämde att pianon ska vara så himla svårflyttade och tunga? Varför har vi sparat två sopsäckar med gamla utslitna skor? Varför i hela hälsingland är inte soptippen öppen på helgerna????

 

:-)

Frisyren man får när man är lite blöt i håret, sätter på sig mössa och tar av den en timme senare.

Wohahaha !

 

:-)

För övrigt tycker jag att det är rätt trist just nu. Det här med vintern och skottning och det eviga mörkret och att det liksom inte händer så mycket skoj över huvudtaget. Det är mest jämmer och elände och trassligheter till höger och vänster. Så ska det väl inte vara? Slöseri med tid om man frågar mig! Undrans bara vad man ska hitta på för att liva upp tillvaron en aning? Igår köpte jag tulpaner. Det var ju kul en stund. Idag festade jag till med en Plopp. Det var ju också lite skoj. Och gott. Men det tog slut alldeles för fort. Tulpanerna är ju i alla fall kvar. Och snön. Och mörkret.

Blä!

 

:-)

 

Lillebror efter femton minuters oavbrutet prat om fotbollsspelare:

"Mamma, ibland när jag har börjat prata går det inte att få stopp på mig!"

 

..så sant, så sant!

 

:-)

Ibland är det bra att ta en sekunds eftertanke. 

Till exempel precis innan man tänker stoppa sin iPhone under vattenkranen och ge den en omgång med diskborsten.

Det gjorde jag idag.

Exakt, precis innan.

Och det var ju en himla tur det.

Diskade kaffekoppen istället.

Bättre!

 

:-)

Det här med julen är klart roligare i december än i januari.

J**vla gran!

Har barr överallt! Och ändå har jag inte lyckats få loss julgransbelysningen ännu...

 

Hrmpf...

 

:-)

Familjen K har semestrat på Gran Canaria. Bra idé med lite sol och värme över nyår tyckte vi. Synd bara att vi var alldeles för trötta för att orka hålla oss vakna till tolvslaget efter att ha varit på resande fot i sammanlagt 8 timmar. Men partyattiraljerna man fick i bufférestaurangen var i alla fall fina. (Fotografen kan man dock ha synpunkter på)

 

 

Synd också att Pappan råkade spela fotboll lite för intensivt vilket resulterade i ambulansfärd och avsliten hälsena. Så på grund av detta fick han semestra på eget håll i ett par dagar - i en sjukhussäng utan tillgång till vare sig sol, pool eller god mat. Men ett riktigt snyggt gips fick han och dessutom eoner av tid att ligga helt stilla och titta i taket. Inte riktigt enligt ursprungsplanen för familjesemestern, men bara att gilla läget för oss samtliga. 

 

Efter några dagar på sjukhus och några dagar i en stol på terassen utanför hotellrummet fick vi hjälp att transportera hem Pappan, benet och resten av familjen. Benet krävde en egen plats, så jag fick snällt ta ett annat plan och på så vis även göra en blixtvisit på Kastrup. Spännande och väldigt långtåkigt samt ensamt för mig, men fantastiskt bra för killarna som fick specialtransporter, egen rullstolschaufför och bagagebärare. Tur att vi har en snäll Morfar som kunde komma och hämta barnen på Arlanda så att Mr Invalido kunde få äga baksätet i bilen alldeles ensam. Eller ja... tillsammans med benet då förstås.

 

Men annars var Gran Canaria mycket trevligt, soligt och alldeles lagom varmt. 

 

:-)

 

 

 

Ojojoj vilken bloggpaus!

Snart tillbaka!

 

:-)