Livet som Heson

Ni vet stegtävlingen som vi är med i på jobbet?  Mina barn har kommit på ett sätt att utnyttja det.

"Mamma - kan du hämta ett glas till mig?"
"Kan du inte göra det själv?"
"Nääe, du får hämta! Och då får du ju fler steg på stegräknaren!"

Jag måste sätta stopp för det här innan det går för långt ...
Visserligen vill jag såklart vinna, men någon måtta får det ju vara!

:-)

Lillebror hade bjudit hem alla storbarnen samt två fröknar från dagis på femårskalas idag. Jag erkänner att jag var aningens aningens orolig för hur det skulle gå med 8 stycken 3, 4 och 5åringar i huset. (Fortfarande får jag rysningar när jag tänker på Storebrors 7årskalas). 

Men jag har lärt mig något idag: På dagis råder dagisregler. När dagiset går utanför dagiset så gäller fortfarande dessa regler. Man sitter stilla vid matbordet tills alla har ätit färdigt. Man skriker inte. Man samsas om grejjerna och man städar efter sig.

8 barn, bullfaten rensade, saften slut, alla nöjda och glada och vore det inte för pärlsockret under fikabordet så kan man inte ens ana att de har varit här. Dessutom var de väldigt underhållande. Jag fick till exempel veta att E´s pappa är 36 år. Och att bästisElla kan räkna till trettielva...(eller hur det nu var). Och att L inte alls bor här i Söderhamn för han bor i Stockholm (hmmm...). Ja och lite annat smått och gott. Ett mycket trevligt kalas utan några som helst krav på att jag skulle ordna något annat än fika och visa vägen till toaletten. Perfekt :-)

Något säger mig att det här huset skulle må bra av lite mer dagisfasoner. Kan man hyra sig en egen dagisfröken tro?

Jag gjorde förresten en annan upptäckt också: vi har ruskigt många leksakspistoler. Det var nästan så det räckte till två var. Varifrån kommer de?!? Jag har på sin höjd köpt ett par cowboy-pickor, men idag dök det upp både kpistar och värstings-pangare ur gömmorna. Mäh!

:-)

Storebror är beredd med paketen. Lillebror sover och sover. Vi sjunger och sjunger...och sjunger

Men till slut vaknade han till och satte direkt igång med att öppna paketen

Brorsorna :-)

När paketen var öppnade dök Stålmannen upp :-)

Dags att blåsa ut ljusen, men det var inte helt lätt att komma dit. Först tippade den fina 5:an som vi hade köpt och fick bytas ut mot vanliga tårtljus. Sedan tappade MosterMia hela tårtfatet i bordet, men lyckades manövrera ner tårtan hel och fin. Så tillslut så :-)

KusinOtto gillade tårtan. Jättemycket :-)

Storebror cyklade och medan han gjorde det så testade han lite olika grejjer.
Som att inte hålla händerna på styret tex. Det gick bra.
Att stå upp och cykla gick också bra.
Men sedan skulle han se hur långt bak på sadeln han kunde sitta.
Det gick inte fullt lika bra...
Han har ingen pakethållare och ingen bakskärm, så han satte sig direkt på bakhjulet.
Det här var i förrgår och han har fortfarande ont i en viss liten kroppsdel.
Stackarn...
Tror det dröjer innan han provar det igen
:-)

I bilen på väg till Stockholm tidigare idag.
Lillebror är törstig och godissugen när vi stannar till vid macken i Hagsta
"Vilken tur att vi stannade här för jag har nästan slut på blodsocker!"

Kan ha något att göra med att jag för några dagar sedan försökte förklara sambandet mellan en förpackning Dextrosol som låg i bilen och att jag ibland blir lite darrig när jag är hungrig... Ibland ger jag mig in i otroligt dumma diskussioner med min vetgirige femåring, men faktiskt tror jag att jag nämnde något om blodsocker i sammanhanget, så han verkar ju ha snappat upp något i alla fall.

:-)

I bilen på väg till dagis kommer Lillebror plötsligt att tänka på kantareller. Exakt hur det kom sig vet jag inte, men det ryms alla möjliga konstiga tankar i en femårings hjärna, så jag är trots allt inte förvånad. Hur som helst...

"Mamma, gillar du kantareller?"
"Jajjemen, det är jättegott!", svara jag
"Jag ÄÄÄLSKAR kantarellsås!" säger Lillebror
"Ja, det är gott"
"Ja, fast jag gillar inte den där svampen som är i..."

Mamman fick ett fnissanfall.
Storebror suckade stort och förklarade läget för Lillebror.

:-)

Mamman blåser håret och Lillebror går förbi.

"Vilken fin musik du gör" säger Lillebror"
"Musik?" säger Mamman och förstår ingenting
"Ja, du gör ju oväsen och jag ÄLSKAR oväsen vet du!"

:-)

Chips och ostbollar i soffan trodde jag. Hohoho... man skulle ju kunna tro att jag är en amatörmamma. Fyra barn i huset och jag tror att vi ska sitta stilla och mysa i soffan en hel kväll. Jag måste vara utarbetad eller nå´t...

Så fort godsakerna åkte fram och Talang 2009 började på tv, så belamrades soffan av två barn av modell större. De behövde hela soffan till att göra lika som de på tv gjorde, dvs dansa naken, göra korttrick samt lite blandade akrobatiska övningar. Jag fick sitta på en köksstol och spela "Gammelgäddan" med två femåringar som fuskade hejvilt. Men jag vann, det gjorde jag faktiskt och UTAN att fuska :-) Hehe.

Sedan har jag haft besök av tre trollkarlar och en älva. Älvan var dock mycket noga med att påpeka att vingarna inte var på riktigt och att det var den vanliga KusinSigne som gömde sig där bakom. Det var ju en himla tur att hon talade om det för jag började känna mig smått orolig över att jag kanske hade tappat bort henne :-)

Men nu sover alla barn och Pappan och jag ska ägna resten av kvällen åt att INTE titta på film och käka ostbollar. Måste nog också gå och lägga mig så jag är redo för morgondagens äventyr. Efter frukost bär det av mot badhuset med alla kidsen och sedan ska jag sno ihop en trerätters att bjuda familjen Karlsson/Persson på.

Over and out.

Idag har jag varit på bio med Lillebror och KusinSigne. Vi såg "Monsters vs Aliens tredje april" om man frågar KusinSigne, men för oss övriga som inte är så influerade av tvreklamen så var det endast "Monsters vs Aliens" :-)

Både filmen och mina två bio-kompisar var mycket underhållande. Först underhöll de alla människor i biljettkön genom att prata mycket högt och säga roliga saker som t ex "Kolla den där killen! Hans picka ser ut som en blåshår...en blåshår...en sån där som man blåser håret med!" Vi hade redan i förväg gjort upp om att jag skulle sitta i mitten och barnen på varsin sida om mig så att det skulle vara lätt att hålla mig i handen om det blev läskigt. Själv hade jag tänkt att det skulle vara bra för barnen, men KusinSigne tolkade det lite annorlunda och frågade mig säkert tjugo gånger om jag tyckte det var läskigt :-) Hihi... särskilt läskigt var det inte, men hon fick hålla mig lite i handen emellanåt ändå. För säkerhets skull.

Annars så gillade vi filmen och alla orkade sitta stilla ända tills slutet. Fast vi råkade spilla ut lite dricka... och Lillebrors popcorn... och KusinSigne gillade inte de gula Mentosarna men det var ju lite svårt att se vilken färg de hade i biomörket så hon smakade först och gav sedan de gula, lite lagom kladdiga, till mig så jag fick stoppa den i min tomma popcornkartong...Och hela handligen var nog inte helt klockren för de två femåringarna, men de var väldigt nöjda och glada efteråt i alla fall

:-)

 



:-)